Internetskuggan är över

Nu mina vänner har jag äntligen internet i min lägenhet - vilken lycka! Så nu kommer jag att kunna uppdatera bloggen lite oftare.

Den gångna veckan har gått fort, det har hänt så mycket! Sofia kom ner i torsdags så vi har åkt och handlat grejer till våra lägenheter, fixat saker som behöver fixas. Framförallt har vi varit med på aktiviteter arrangerade av BEE - Bureau des Étudiants d'Échange och har träffat en massa andra utbytesstudenter och franska studenter på INSA! Det har verkligen varit jättekul att träffa så mycket människor. Det är såklart lite svårt med franskan, men jag förstår och kan göra mig förstådd mycket bättre än vad jag trodde i alla fall, och det har jag blivit taggad av. Det går ju bara att bli bättre genom att fortsätta prata, så är det bara. Det är väldigt bra att vi har träffat folk på kvällarna som pratar franska också, eftersom vi bara pratar svenska hela dagarna med varandra ;)

I söndags kom Anna och Viktor till Toulouse och vi bestämde oss för att fira med att gå ut och äta tillsammans på en restaurang på Capitole. Det var så trevligt och så gott att äta riktig mat! Det är så varmt här och lite bökigt att köpa mat (det är väldigt långt att gå till närmaste affär), så jag och Sofia har glömt bort att äta ordentligt. I måndags bestämde vi oss därför för att gå och köpa ordentligt med mat så vi hade hemma. Vi tänkte att det skulle gå att köpa eller låna en vagn (vi kallar de för dramaten) att dra hem maten i, men de var slut, så vi var tvungna att släpa på allt vilket inte gick så bra. Som tur var var assistanskåren bara ett telefonsamtal iväg, och Anna och Viktor kom till vår undsättning. Nu börjar vi förstå varför alla här har bil, även studenterna. Men det är antagligen de curlande föräldrarna som betalar...

Vi har diskuterat många kulturskillnader mellan Frankrike och Sverige hittills. Till exempel verkar franska ungdomar bli vuxna och klara sig själva mycket senare. Om de kunde skulle de bo hemma under hela studietiden ungefär (okej, vissa kanske vill flytta hemifrån tidigare). De verkar inte kunna klara så mycket själva, som att laga mat, tvätta, städa, eller ordna med lägenhet osv. Det är därför man kan äta både frukost, lunch och middag i cafeterian, men kanske också för att det är en del boenden som är helt utan kök... Sen börjar fransmännen och fransyskorna på universitetet nästan alltid direkt efter gymnasiet och är därför lite yngre när de börjar än vad de flesta svenskar är. De flesta vi har träffat går femte året nu och är 22 år, alltså födda 1988. Det känns så ungt på något sätt jämfört med i Linköping. Där börjar de flesta efter minst ett sabbatsår efter gymnasiet. Men det är kul att träffa folk i min ålder!

Sen har vi det här med öppettider. De flesta affärer och institutioner av olika slag har alltid lunchstängt, ofta mellan 12 och 14. På vissa ställen öppnar de inte förrän 15.30. Det är ganska jobbigt att behöva vänta så länge när man behöver fixa massa saker i början. Sen stänger alla affärer väldigt tidigt på kvällen. En stor affär en bit bort som vi handlar på har öppet till 20 på kvällen och det är senare än det vanliga som är 19. Hur hinner fransmännen handla mat? De kan inte handla på lunchen, och knappt efter jobbet, och inte på söndagar. De kanske storhandlar på lördagar? Det känns som att systemet är anpassat för att familjerna fortfarande har hemmafruar, kan det stämma? Bankerna har i alla fall bättre öppettider än i Sverige. De har öppet ungefär som affärerna, mellan 9-12 och 14-17 ca, vilket är mycket bättre än 10-15. I och för sig kan man inte gå dit på lunchen, men på eftermiddagen. Det verkar som att stress inte finns här. Alla har rätt till långlunch och max 35 timmars arbetsvecka. Första gången man kommer till ett ställe och frågar är det helt naturligt att komma tillbaka en annan dag så att de hinner kolla upp svaret. Idag när vi skulle aktivera våra login till skolans nätverk bad sekreteraren att vänta, eftersom det var så mycket folk som ville ha hjälp. Därinne stod en kille med sin dator - ingenting annat. Det verkade som att hon gjorde allt för att undvika stressen av att vara mer än två personer i samma rum. Tio minuter senare kom vi tillbaka och då hade hon också pratat klart i telefon, så då var det ingen fara längre. Effektivt var det ja. Dessutom kan ni se på en av bilderna i bildspelet en stor stålställning som det hängde en lapp på med texten "Activisation du compte étudiant" (alltså Aktivering av studentkonto), utan dator eller någonting, bara stålställningen. Hur tänkte de där? Antagligen inte så mycket.

Metron är jag i alla fall imponerad av. Det är typ det enda här som jag har upplevt som effektivt. Vagnarna är förarlösa och perrongerna har dörrar, så man kan omöjligt komma ut på spåret. De går snabbt och effektivt, utan problem. Att skaffa åkkort var också väldigt lätt och gick bussnabbt - och så är det sjukt billigt att åka för ungdomar: 10 € för 31 dagar eller 100 € för 12 månader och då får man åka med metro, buss och spårvagn :) Hur bra som helst. Jämför med Stockholm: från och med 1/9 kostar SL-kortet 560 kr för 30 dagar. Jag tror att Frankrike är bra på att subventionera för de som har lägre inkomst, sjukt bra för studenter!

Angående bloggen har jag nu ändrat inställningar, så nu kan vem som helst kommentera! Har även lagt upp ett bildspel längst ner med alla bilder från Toulouse.

I morse tränade jag här för andra gången. Jag sprang på grusvägen längs kanalen och det gick bra för som tur var blåste det ordenligt. Nackdelen är att jag svettas så sjukt mycket när jag springer här. Alla svettas i vanliga fall bara av att inte göra någonting, och att då springa gör att det bara rinner. Men det var så skönt att känna lite muskler i mina ben. Vi har motionerat väldigt mycket utan att träna. Eftersom det är så långt att gå överallt så går vi mellan 15 000 och 20 000 steg om dagen, så det är inte så att vi ligger och pillar oss i naveln direkt. Men att träna är en helt annan sak än motion, då kan jag tänja på gränserna för vad jag orkar och det ger en sån himla skön känsla efteråt. Jag får kickar av att tävla mot mig själv och mot klockan. Jag hoppas verkligen att jag kan hitta en sport här jag kan hålla på med, som mitt knä håller för! INSA är nämligen väldigt sportinriktat och studenterna sportar snarare än att engagera sig i föreningslivet. I Linköping är det tvärtom. Det är inte så många som håller på med sport på en hög nivå, utan de flesta tränar på gym, och engagerar sig i föreningar, sektionerna eller kårerna istället. Här är sport det mest meriterande du kan hålla på med verkar det som. Det är till och med en väg in på skolan för de som är elitidrottare. Skolan ser det som att om du är elitidrottare är du lika ambitiös som de med bra betyg, och att det är helt naturligt att du inte har så bra betyg, eftersom du satsar på din idrott istället. Sen när det går bra för dig och du har vunnit något mästerskap berättar du för alla att du går på INSA. Schysst system!

Nu blev inlägget en mindre roman, men det är så mycket jag har tänkt att jag vill skriva om, så det bara väller fram!

Till slut: till alla mina vänner - det bästa sättet att få prata med mig är såklart Skype nu när jag har internet hemma! Sök på mig, så hittar ni mig, och börja ring!

Dags att börja tänka på middag. Tror att det blir fläskkotlett om jag lyckas tina den utan micro. Ikväll blir det antingen fest igen, chill hemma med en liten Cosmopolitan eller kanske bio i stan, vi får se. Det är Viktors sista kväll här, imorgon åker han vidare till Nice och sen tillbaka till Compiègne. Sen borde snart Jonatan komma hit som också ska plugga på INSA. Vi vet inte riktigt var han håller hus... Han dyker nog upp snart!

Imorgon eftermiddag börjar den förberedande franskakursen inne i stan. Det känns bra att gå igenom lite grammatik, nu när jag har försökt prata lite med folk. Mycket bra att repetera alla böjningar och grejer. Om en vecka kommer jag vara asbra ;)

Vi hörs snart igen! P&K