Grinfärdig

Hitills har den här veckan varit typ den värsta i mitt liv. Vi kan räkna med förra torsdag förmiddag också.

Känner mig som världens största idiot, som om jag aldrig kommer fatta något, som om jag aldrig kommer klara det här. Allt är för svårt, och hur mycket jag än läser och försöker förbereda mig så förstår jag inget. Det går inte att förbereda sig inför en labb när man inte ens förstår syftet eller målet. Det är inte franskan som är problemet, det är hur labbhandledningarna är skrivna, hur texten är formulerad. Och så förstår jag inte ämnet heller...

Det känns hopplöst helt enkelt. Vad göra när jag inte vet hur jag ska göra för att lära mig något? När vi säger till lärarna att vi är Erasmus och att vi behöver tid för att förbereda oss, så säger de "jaha, ja till nästa gång måste ni förbereda er. Den här gången är det inte så farligt, det är okej." Fastän vi inte ens lyckades göra halva labben. Det var snällt, men hur mycket lärde vi oss? Jag lärde mig att om man tar upp mer plats i minnet för ett tal så blir det mer exakt än om man tar upp mindre plats i minnet. Men det hade jag nog redan förstått... Det vi skulle analysera egentligen förstod jag inte alls.

Förlåt för detta deppiga inlägg. Men så här är det just nu. Imorgon kommer mamma, pappa och mormor hit och det är jag jätteglad för, men jag kommer nästan inte hinna träffa dem förrän på fredag kväll efter alla tentor och labbar. Hoppas jag överlever tills dess.